Den ”dödliga” faran från mögelsvamp
DR och andra medier gick i februari 2018 ut och varnade för mögelsvamp, först i programmet ”Kontant” och därefter med rubriker som ”Dödlig mögelsvamp utvecklar resistens”. Som rubriken pekar på var det fokus på att mögelsvamp i vissa fall utvecklar resistens mot det läkemedel som ska vara den bästa behandlingen med minst biverkningar för patienten – och att det i några fall bidragit till att patienter avlidit.
Med stor kunskap om mögelsvamp följde vi på Protox nyheterna, och såg att det fanns behov att få några saker på plats.
Helt vanliga friska människor dör inte av mögelsvamp Som utgångspunkt dör friska människor inte av mögelsvamp. Vi har som art utvecklats i en miljö där vi med varje andetag andas in mögelsporer. De finns överallt och eftersom de är mikroskopiskt små svävar de runt i luften och hamnar därför även i våra lungor – hela tiden, om och om igen. De platser där vi kommer i kontakt med flest mögelsporer är (utöver en mögeldrabbad lägenhet) ute i naturen, och framför allt under de varma och fuktiga sommarmånaderna. Siffror från Astma- och allergiförbundet och DMI visar på att det i uteluften kan uppmätas upp till 60.000 sporer per kubikmeter luft – vilket betyder att vi under en promenad utomhus under de fuktiga sommarmånaderna andas in upp till 300 sporer per minut.
I verkligheten borde de små rackarna stortrivas i våra lungor – där är fuktigheten hör och det finns massor av mat. Det gör de emellertid inte, då vårt immunförsvar känner igen dem och tar hand om dem innan de utgör några problem.
Hos vissa människor kan immunförsvaret löpa amok och reagera våldsamt (och oregelbundet) på mögelsvamp – det är hos de som är mögelallergiker, vilka utgör 1-2 % av den danska befolkningen. De reagerar med de klassiska symtomen på hösnuva, såsom snuva, ögon som rinner, koncentrationssvårigheter och allmänt obehag – men de dör inte av det. Så för alla "vanliga" människor är mögel ofarligt.
Ett försämrat immunförsvar kan ge infektion på grund av mögelsvamp Om man inte tillhör den vanliga gruppen, dvs. om ens immunförsvar är försämrat eller helt satt ur spel, kan det finnas risk för att man kan få en infektion på grund av mögelsvamp. Det gäller vanligtvis patienter som fått ett nytt organ genom transplantation, och hos människor som genomgår cellgiftsbehandling. Om immunförsvaret inte klarar mögelsporer som hamnar i lungorna, kommer de växa därinne i den härliga, fuktiga, varma och näringsrika miljön. Det kan även finnas mögelsporer som landar på andra ställen i kroppen genom operationssår etc. och de trivs där de tillfälligt hamnar. Det är de tillfällena som DR skapat rubriker kring, och vid de tillfällena behöver man behandla mögelinfektionen med svampdödande medel.
Är vissa mögelarter resistenta mot svampgift? Problemet är, liksom med antibiotika, att de medel man använder från början är utvecklade som växtskyddsmedel, och här utgör en stor grupp så kallade "triazoler". De används överallt i lantbruksproduktionen, för att förhindra att grödan förstörs av mögelsvamp. Här pågår en diskussion om den mycket utbredda användningen faktiskt bidrar till att vissa mögelarter blir resistenta mot svampgifterna, och att det därför kan vara svårt att behandla människor med försvagat immunförsvar som drabbats av en svampinfektion. Vad gäller Protox mögelprodukter, innehåller varken ProtoxHysan, ProtoxBiox, ProtoxMille eller Mögel någratriazoler.
När vi avlägsnar mögeltillväxt med ProtoxHysan, gör vi det med ett medel som inte kan skapa någon resistens – nämligen klordioxid. Och när vi sedan förebygger med ProtoxMögel, innehåller det svampgiftet IPBC, som inte används i läkemedel.
Våra godkända träskyddsmedel ProtoxAkvagrund och ProtoxSvamp innehåller små mängder Propiconazol, som är en triazol, då detta är nödvändigt för att kunna upprätthålla de krav som danska miljöstyrelsen ställer för att godkänna dem som ”träskyddsmedel”. Då dessa produkter inte används för att bekämpa mögelangrepp, som det görs inom lantbruket, utan för att förebygga angrepp av de tränedbrytande svamparna, är deras eventuella inflytande på utvecklandet av resistens mot mögelsvamp på ett extremt teoretiskt plan.
|
